Idag finns en debatt huruvida alla ska jobba heltid. Jag tycker att det är rent vansinne. Hur fan ska man hinna det??
Det senaste året har jag kunnat konstatera vissa fakta:
1) vårt dagis stänger o låser 17.00. Då ska alla barn vara hämtade. Ingen familj av all de 80 barn som går där, kan alltså ha tvåheltidsarbetande föräldrar eftersom jag, till skillnad fr politiker, inser att inte alla har tillgängliga mor- eller farföräldrar.
2) Att tro att man ska kunna gå till tandläkare, bank, försäkringsbolag, vårdcentralen eller liknande instans på sin lediga tid (a.k.a. på helgen) går inte alls eftersom dessa arbetsplatser ännu inte dukat under för den 'constant demand' hysteri som råder inom handels. Många av dessa har inte ens telefontid senare än 16.00.
3) När vardagarna ser ut såhär: vakna, till dagis, jobba heltid, hämta på dagis, laga middag, äta middag, rengöra/sanera matplatsen, köket o barn. Därpå lekning, nattning, utmattning(!), blir ditt hem, din mortion, o dina sociala "plikter" mycket eftersatta.
Jag hade gärna varit en sån som sticker iväg på ett spinningpass kl 20. Eller sätter igång o pysslar eller rensar nån garderob på kvällen. Men hur många orkar det egentligen? Enl instagram, typ alla.
Nu är inte jag så dum eller osäker på mig själv att jag inte fattar att man bara visar de gånger man faktiskt åstadkommer nåt. Det är det jag har denhär bloggen till. Att visa migsjälv att jag emellanåt faktiskt åstakommer nåt här hemma. Det känns bra att titta in här o se att saker o ting inte står helt stilla, även om det känns så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar